Stackars vovve som jag plågade med min kärlek. Jag bar på henne helatiden. Från att vi köpte henne till att vi gav henne till min farfar. Hon borde ha lidit av muskelförfallelse eller något. Hon behövde ju aldrig gå!

Stackars lilla Indra som var alldeles galen i tåg! Hon ville jaga dem och blev galen så fort hon såg ett.

Vi skrattade alltid och sa "Vad kommer hända när hon fångar det" vilket vi fick reda på när hon var endast två år, och det var inte roligt, speciellt inte för min farfar. Min farmor dog året innan och precis innan det hade deras hund Nettan dött. Inte kul alltså.

NU: Kom precis hem från sommarstugan- bilder kommer sen

SNART: Hem till LJ och titta på film