När det närmade sig konfirmationen år 2008 så var jag ännu inte döpt. Då hatade jag verkligen mina föräldrar eftersom man måste vara döpt innan man liksom kan "konfirmera" sin tro. Mina föräldrar ville inte döpa mig när jag var liten, de ville att jag skulle få ha vilken tro jag än ville. I slutändan så blev jag ju kristen, inte för att jag är speciellt kristen, jag menar bara att jag förstår mina päron nu.

Problemet var bara att jag knappast ville stå inför alla möjliga okända människor när jag skulle döpa mig, så istället för att döpa sig samtidigt som alla andra (de som ville konfirmera sig men som precis som jag inte var döpta) så jag tvingade mamma och pappa att fixa ett privat dop där bara min familj och Linnea hade tillåtelse att bevittna händelsen.

Haha, ni kan väl gissa om det kändes konstigt att det bara var 4 personer i hela kyrkan som satt och tittade, och hur fel det kändes när Prästen Daniel sa att vi skulle sjunga en psalm, hujedamig vad pinsamt. Kunde ju nästan starta värsta familje- kören.